Här nedanför kommer ett mycket,mycket bra inlägg som jag fick inskickat av en klok tjej vid namn Emma Eklund. Besök gärna Emmas blogg också då detta bara är ett gästinlägg.http://eeklund.blogspot.co.uk

Här följer inlägget:

Dom senaste dagarna har jag sett klippen flimra förbi på datorskärmen, hört historierna på Facebook och i andra sociala medier. Husby är på allas läppar, och åsikterna haglar. 

Till de svenska poliser och brandmän som hederligt går emot kravallerna och försöker stoppa det som händer - jag tänker på er i all heder, men någonstans inom mig känner jag också en förståelse för de som i ren desperation helt plötsligt tar upp en sten, beredda att kasta. Man kan anse att det som sker i Husby är vansinne - och till viss del så är det ju faktiskt det. Det är klart att det är så fruktansvärt fel att det ska gå så långt, och det är klart att jag ryser i hela kroppen när jag läser om brandmannen som fruktade sitt liv när han fick en sten kastad mot sitt huvud. Men det ryser också i min kropp när jag ser siffrorna, statistiken, Husby i siffror är ingen rolig historia. Arbetslösheten är hög, utbildningsnivån är låg. Kanske är det inget att bli förvånad över - men jag blir det ändå. Hur kan det vara såhär, i Sverige 2013?

Mitt älskade Sverige. Landet jag växt upp i, slitit ut mina skor i. Landet jag lärt mig sjunga Astrid Lindgrens alla sånger i, landet där jag träffade min första stora kärlek. Landet som gett mig så mycket vackert - och som kanske framförallt gett mig den självklara tydliga bilden av allas lika värde. Jag minns den trygga känslan i magen när vår lärare i första klass berättade för oss om hur viktigt det var att alla skulle känna sig välkomna här. Jag minns att jag tänkte, att så var Sverige, att det var sant.

I kommentarsfälten på facebook får man en annan inblick. "Ut med packet! Skicka hem apjävlarna! Vi vill inte ha hit dom!" och jag ryser, igen. Historieintresserad som jag är, blickar jag försiktigt ned på mitt senaste nummer av "allt om Historia" och frågar mig själv - vad är meningen med allt det här dravlet, meningen med att till exempel läsa historia, analysera den och ifrågasätta den, om vi uppenbarligen inte lär oss av den? Vi borde veta, av historien, att om människor inte inkluderas på allvar i ett samhälle, om människor inte får känna att de hör till, så blir det problem. Och kanske, framförallt, borde vi inte ha lärt oss, att det inte är ett logiskt resonemang att dela upp i "vi" och "dom"? För inte är det bara efternamn från mellanöstern eller Afrika man kan hitta ute i kravallerna. Inte heller är det bara vad man skulle kunna kalla "etniska svenskar" - nej, det enda man kan säga, är att alla i kravallerna, är människor. Och det är människor som fått nog.

Vi frågar oss själva hur det kan hända, så även jag, men mitt i allt vill jag stanna upp och fråga - hur kunde det inte hända? Vi kanske inte alltid ser det, men tonlägena runt om oss, dom hårdnar. Blickarna har blivit kallare. Sveriges politiska klimat känns darrigt, ostabilt, och det är med gråten i halsen jag ser Kent Ekeroth från Sverigedemokraterna heja på sina anhängare när dom går emot "de som inte hör hemma här". Jag tänker på Kents uppväxt, jag undrar om den var lycklig, som min. Jag hoppas att den var det, för jag hoppas nämligen att han en dag kommer kunna öppna ögonen, och vilja ge andra det som han en gång fick.

Jag önskar mig annorlunda siffror, Sverige. Jag önskar mig ett Husby där det satsas, där siffrorna för antalet unga som väljer att studera vidare kommer att höjas - lika väl som jag önskar mig det i mitt eget län, Värmland. Jag önskar mig ett Husby som efter dessa kravaller, faktiskt får erfara skillnad och förbättring, så att allt detta inte har varit förgäves. Det kan vara över imorgon, eller om flera veckor, men oavsett vad, så hoppas jag att när det väl går över, så kommer den äkta svenskheten fram.

För vad är den äkta svenskheten? Det är solidaritet. Kärlek. Omtanke. Viljan att förbättra, förmågan att se världen i grått - inte bara i svart eller vitt. Det Sverige jag mötte som barn var inte ett Sverige där människor pratade om att "skicka ut packet". Det gör så ont i mig att se hur lätt det är att få människor att tro att den riktiga svenskheten handlar om att skylla på någons etniska bakgrund, handlar om att "bevara de blonda och blåögda" när det i själva verket handlar om att se djupare. Fokus borde inte ligga på VILKA som finns i kravallerna. Fokuset borde ligga på VARFÖR dom finns där.

Mitt älskade Sverige, mitt sagoland, med kalla vintrar och varma somrar, smultron på ett strå och barfota fötter i gruset - jag önskar dig så många fler invånare. Jag önskar att fler barn, oavsett hudfärg eller religion, ska få nyttja en högkvalitativ utbildning i vårt land, och att den utbildningen ska hålla samma standard oavsett om man är bosatt på Lidingö eller i lilla Sunne, där jag kommer från. Jag önskar mig ett Sverige där vi, innan kravallerna hinner bryta ut, kan stoppa dem. Jag förstår att i nuläget är kanske det bästa man kan göra att skicka fler och åter fler poliser till Husby, men efteråt - vad händer då?

Låt inte Husby händelserna bli en möjlighet för kalla politiska vindar att vinna fler och åter fler röster. Det är i extrema fall som detta, den svenske medborgaren får chansen att visa vad äkta svenskhet är. Och det är inte hat, ej heller våld eller att fnysa åt den som inte hunnit eller haft möjlighet att utbilda sig. Det är inte att neka en arbetssökande, på grund av ett visst efternamn eller utseende.

För en gångs skull, hoppas jag att dessa händelser går till historien som något vi lär oss av. För när jag står där, en dag i framtiden, med min egna son eller dotter, så vill jag kunna säga "här, en gång, när jag var ung, var det väldigt mycket bråk. Jättemycket faktiskt. Men det blev bra igen, och man började lyssna på varandra istället. För i det här landet, här är alla lika mycket värda. På riktigt."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det naturligas onaturlighet Vad som är naturligt och inte kommer ofta upp i diskussion med de som vänder sig emot homosexuellas likvärdighet i dagens moderna samhälle, och just därför anser jag det vara dags att vi en gång för alla kör slut på det ...

Det var ett tag sedan det gjordes ett blogginlägg så därför kommer det ett nytt här. Det är dags för det känner jag. Det är väl ingen hemlighet att Sverigedemokraterna använder frasen "Vi vill hjälpa på plats, vi vill sätta 1 miljard till krisdrabbad...

Precis om rubriken lyder så undrar jag varför inte Sverigedemokratiska röstare belyser alla fel nynazisterna gör ute i förorterna?Det har ju varit stökigt på flera håll i landet senaste veckan, framförallt i Stockholms invandrartäta förorter. Ungdoma...

Med lite drygt 1 år kvar till valet 2014 är Sverigedemokraterna ett parti som (om man ska tro dom senaste väljarbarometrarna) har gått uppt som en sol och ned som en pannkaka. Sverigedemokraterna nådde en kulmen med runt 10% av svenska folkets röster...

Hej! Det här är tänkt att vara "Vi som börjar tröttna på alla inskränkta Sverigedemokrater"s bloggplats. Här är det tänkt att jag ska skriva små krönikor,lägga upp fakta om Sverigedemokraternas urusla politik och ventilera andra tankar kring detta. V...